Behandlingar av artros kan i studier framstå som effektiva. Men hur bra är behandlingarna, egentligen? Det finns en viktig brist som kan påverka forskningsresultaten, menar svenska forskare. Och det handlar om något som många av oss nog känner igen – att smärta kan komma och gå.

Artros är en livslång ledsjukdom som blir allt vanligare. Sjukdomen ökar med stigande ålder och orsakar ofta smärta och nedsatt fysisk funktion.

Naturliga variationer i smärtan

Smärtan hos personer med artros, precis som vid många andra tillstånd, varierar. Man har perioder med mer smärta och mindre smärta. Variationen är naturlig. Men det här blir problematiskt vid studier av artrosbehandling då man ofta vill att studiedeltagarna ska ha artros med smärta över en viss nivå för att delta i studien.

– Personer som befinner sig i extremvärden med mycket smärta kommer sannolikt att ha mindre smärta vid en senare mätning, säger Martin Englund, professor i ortopedi vid Lunds universitet samt läkare vid ortopediska kliniken vid Skånes universitetssjukhus.

Detta kallas ”regression mot medelvärdet”, fortsätter han.

– Mätningar under uppföljningen kommer på grund av detta ofta att visa positiva effekter vare sig behandlingen är effektiv eller inte.

Det som kan verka som en förbättring i en studie kanske bara var en förbättring som hade skett ändå, med andra ord.

Skillnad på smärtskalan

I en studie har Martin Englund och forskarkollegan Aleksandra Turkiewicz beräknat storleken av den förbättring som uppkommer genom denna ”regression mot medelvärdet”, alltså den del av förbättringen som är på grund av naturliga variationer.

Forskarna, som utgick från en stor befolkningsstudie av personer i USA med knäartros, fann att fenomenet förklarade cirka 1 poängs förbättring på en smärtskala från 0 till 10.

1 poäng som kan förklaras av naturliga variationer kan verka som en liten siffra, men den är inte så liten, menar Martin Englund.

– Det är förhållandevis mycket då man i artrossammanhang totalt sett ofta rapporterar 1 till 2,5 poängs förbättring i smärta i genomsnitt, i olika studier.

Bättre studier behövs

För att man verkligen ska kunna avgöra om en behandling är effektiv eller inte ska det finnas en adekvat kontrollgrupp som får placebo och där studiedeltagarna inte vet vilken behandling de fått. Med effektiv avses en behandling som är mer effektiv än den förbättring man får med placebo – och när regression mot medelvärdet är borträknat.

Studien har betydelse för planering och tolkning av resultat från forskning som utvärderar effekt av behandlingar för artrossmärta, menar forskarna.

Behovet av behandling är enormt

– Det finns ett stort behov av mer effektiva behandlingar vid artros, vilket gör att marknaden öppnar upp för flera behandlingsformer som felaktigt hävdar effekt eller överdriver dess storlek, säger Martin Englund.

Injektioner med plasma rik på blodplättar, PRP, är ett exempel på en behandling med otillräckligt bevisad effekt, menar han.

– Men även träning vid artros är ett annat exempel där studierna ofta saknar en relevant kontrollgrupp och därmed blir slutsatserna om positiva effekter på smärta i regel överdrivna.

Vetenskaplig artikel:

Pain in clinical trials for knee osteoarthritis: estimation of regression to the mean, The Lancet Rheumatology.

Kontakt:

Martin Englund, professor och överläkare
martin.englund@med.lu.se

Inlägget Behandlingar vid artros – hur bra är de, egentligen? dök först upp på forskning.se.

Läs mer

Nu är den här – världens första transistor gjord av balsaträ. Den kan bana väg för utveckling av ny elektronik och styrning av elektroniska växter.

Transistorer uppfanns för nästan hundra år sedan. De anses vara en lika viktig uppfinning för mänskligheten som telefonen, glödlampan eller cykeln. Idag är de en avgörande komponent i modern elektronik och tillverkas ner på nanoskala. En transistor reglerar bland annat strömmen som passerar genom den, och kan även fungera som strömbrytare.

Nu har forskare vid Linköpings universitet och Kungliga tekniska högskolan utvecklat världens första transistor för elektricitet gjord av trä.

– Vi har visat en princip som ingen annan tidigare gjort. Förvisso är trätransistorn långsam och klumpig, men den fungerar och utvecklingspotentialen är stor, säger forskaren Isak Engquist vid Linköpings universitet.

Transistor i balsaträ

Tidigare försök med transistorer gjorda i trä har bara kunnat reglera jontransport. Och när jonerna tar slut upphör transistorns funktion. Forskarnas nya transistor kan däremot fungera kontinuerligt och reglera elektricitet utan att försämras.

För att skapa transistorn utgick forskarna från balsaträ. Valet av balsaträ beror på att tekniken kräver ett träslag utan årsringar som har en jämn struktur genom hela volymen. Forskarna tog sedan bort ligninet och kvar blev endast långa cellulosafiber, med kanaler där ligninet tidigare varit.

Kanalerna i balsaträt fylldes med en ledande plast som kallas för PEDOT:PSS. Det resulterar i ett elektriskt ledande trämaterial.

Ström kan slås av och på

Av det ledande trämaterialet kunde forskarna sedan bygga trätransistorn och visa att den har förmågan att reglera elektrisk ström och fungera kontinuerligt vid en vald utsignalsnivå. Den kunde även slå på och av strömmen, om än ganska långsamt.

Forskningen har inte siktat på någon särskild tillämpning, men transistorn skulle till exempel kunna användas för reglering av elektroniska växter. En fördel med att transistorkanalen är så pass stor är att den skulle kunna tåla högre strömstyrkor än vanliga organiska transistorer. Det kan vara viktigt för vissa framtida tillämpningar.

– Vi har inte skapat trätransistorn med någon specifik tillämpning i sikte. Vi gjorde det för att vi kunde. Det är grundforskning som visar att det är möjligt och vi hoppas att det ska inspirera till vidare forskning som i sin tur kan leda till tillämpningar längre fram, säger Isak Engquist.

Fler lästips:

Rosen som kan laddas upp

Elektroder kan odlas i levande vävnad

Vetenskaplig artikel:

Electrical current modulation in wood electrochemical transistor, Pnas.

Kontakt:

Isak Engquist,

Universums varmaste exoplanet har en temperatur på svindlande 4000 grader. Forskare har nu lyckats undersöka atmosfären runt den superheta himlakroppen – och hittat den ovanliga jordartsmetallen tertium.

Universums varmaste exoplanet heter Kelt-9 b. Den kretsar kring sin avlägsna stjärna cirka 670 ljusår från jorden.

Himlakroppen, med en medeltemperatur på 4 000 grader, har sedan den upptäcktes 2016 fångat världens astronomers intresse.

Nu har en forskargrupp gjort nya upptäckter kring den skållheta särlingens atmosfär.

– Vi har utvecklat en ny metod som gör det möjligt att få fram mer detaljerad information. Med hjälp av den har vi upptäckt sju grundämnen, bland annat det sällsynta ämnet terbium som aldrig tidigare påträffats i någon exoplanets atmosfär, säger forskaren Nicholas Borsato vid Lunds universitet.

”Lite av en sensation”

Terbium är en sällsynt jordartsmetall som tillhör de så kallade lantanoiderna.

– Att vi hittar terbium i en exoplanets atmosfär är lite av en sensation, säger Nicholas Borsato.

De flesta exoplaneter upptäcks genom att astronomer gör mätningar av hur starkt stjärnor lyser. När en exoplanet passerar framför sin stjärna minskar nämligen dess ljusstyrka.

Tack vare den nya avancerade mätmetoden har forskarna i Lund lyckats filtrera bort de dominerande signalerna i atmosfären runt Kelt-9 b. Det här ökar möjligheterna att även få mer kunskap om andra exoplaneters atmosfärer.

– Att lära oss mer om de tyngre grundämnena hjälper oss bland annat att bestämma exoplaneternas ålder och hur de har bildats, säger Nicholas Borsato.

Ledtrådar till liv i rymden

Exoplaneter, eller extrasolära planeter, är planeter som befinner sig i andra solsystem än vårt eget. De väcker ofta frågor om eventuellt liv på andra platser i universum.

– Att upptäcka tunga grundämnen i atmosfären av ultraheta exoplaneter är ytterligare ett steg för att lära sig hur man avgör de här planeternas beboelighet. Ju bättre vi lär känna dessa planeter desto större chans har vi att i framtiden hitta jorden 2, säger Nicholas Borsato.

Studien är ett samarbete mellan Lunds universitet, University of Tokyo, University of Bern och Ludwig-Maximilians-Universität i München.

Vetenskaplig studie:

The Mantis Network III: Expanding the limits of chemical searches within ultra hot-Jupiters. New detections of Ca I, V I, Ti I, Cr I, Ni I, Sr II, Ba II, and Tb II in KELT-9 b, Astronomy & Astrophysics.

Kontakt:

Nicholas Borsato, doktorand i astrofysik, fysiska institutionen vid Lunds universitet, nicholas.borsato@fysik.lu.se

Inlägget Sällsynt metall siktad vid skållhet planet dök först upp på forskning.se.

Läs mer

Förändrade nivåer av glykaner, eller sockermolekyler, i blodet kan visa risken för Alzheimers sjukdom tio år i förväg. Upptäckten av biomarkören kan underlätta screening för tidig diagnos.

Vid Alzheimers sjukdom förtvinar nervcellerna i hjärnan. Det beror på en onormal ansamling av proteinerna beta-amyloid och tau.

Forskning om läkemedel mot alzheimer visar att behandling bör inledas tidigt i sjukdomsförloppet, innan för stor del av hjärnans nervceller har dött.

Men för att kunna ställa en tidig diagnos och starta en behandling krävs säkra och kostnadseffektiva screeningmetoder. Här anses markörer i blod vara bättre eftersom provtagning av ryggvätska är mer riskfyllt och hjärnavbildning dyrare jämfört med blodprov.

Sockermolekyl har samband med tau-protein

Nu har forskare vid Karolinska institutet upptäckt att en sockermolekyl i blodet har ett samband med nivån av tau-protein, som har en nyckelroll i utvecklingen av den svåra demenssjukdomen.

– Betydelsen av glykaner, en typ av strukturer bestående av sockermolekyler, är ett relativt outforskat fält inom demensforskningen. I studien visar vi att glykannivåerna i blod är förändrade tidigt i sjukdomen. Det skulle kunna innebära att vi kan förutsäga framtida risk för Alzheimers sjukdom med endast blodprov och minnestest, säger forskaren Robin Zhou vid Karolinska institutet.

Forskargruppen har tidigare visat att det finns ett samband mellan tau-protein och glykannivåer* hos personer med Alzheimers sjukdom, men dessa analyser har gjorts på ryggvätska.

80 procent säkerhet

Genom att mäta nivåer i blodet upptäckte forskarna att personer med matchande nivåer av glykaner och tau har drygt två gånger ökad risk för demens av alzheimertyp.

Enligt forskarna öppnar studien för enkel screening som med hög träffsäkerhet kan förutse insjuknande.

– Vi visar också att det med en enkel statistisk modell som tar hänsyn till glykan- och taunivåer i blod, förekomst av riskgenen APOE4 samt ett minnestest är möjligt att förutsäga Alzheimers sjukdom med över 80 procents säkerhet nästan ett årtionde innan symtom som minnesförlust visar sig, säger forskaren Sophia Schedin Weiss vid Karolinska institutet.

Forskarna hoppas kunna se framtida risk för Alzheimers sjukdom enbart med hjälp av blodprov och minnestest.

Biomarkörer ska utvärderas

Forskarna fortsätter nu att analysera blodprover från deltagare i studien, men också deltagare från andra studier kring åldrande i Sverige och andra länder.

– Vi samarbetar med forskare inom primärvården i Sverige för att utvärdera olika biomarkörer för demens på vårdcentraler. Vi hoppas att glykaner i blod kommer att visa sig vara ett värdefullt komplement till nuvarande metoder för att screena människor för Alzheimers sjukdom och upptäcka sjukdomen tidigare i förloppet, säger forskaren Sophia Schedin Weiss vid Karolinska institutet.

Läs mer: Blodprov som avslöjar Alzheimers sjukdom inom räckhåll

Läs mer: Blodprov spårar nervskador vid alzheimer