Selenbrist kan försämra prognosen vid hjärtsvikt, men det kan även innebära en ökad risk att utveckla sjukdomen. Det visar en studie från Lunds universitet.

Hjärtsvikt är en folksjukdom som drabbar 250 000 svenskar. Vid hjärtsvikt orkar hjärtat inte pumpa tillräckligt med blod ut i kroppen och sjukdomen är förenad med en mycket dålig prognos.

Sedan 1960-talet är det känt att kronisk selenbrist leder till en aggressiv typ av hjärtsvikt, som framför allt drabbar barn och ungdomar i områden med selenfattig jord.

– ­Redan 2019 visade vår forskargrupp att brist på selen är kopplat till försämrad prognos hos patienter med redan etablerad hjärtsvikt, säger Martin Magnusson som är överläkare inom kardiologi på Skånes universitetssjukhus och forskare vid Lunds universitet.

Ökad risk att utveckla hjärtsvikt

I en ny studie såg forskarna att selenbrist också är kopplat till en ökad risk att utveckla hjärtsvikt hos personer som inte tidigare har någon känd hjärtsjukdom.

– Studien visar att det finns ett samband med låga nivåer av selen och en ökad risk för att utveckla hjärtsvikt under en uppföljningstid på 15 år. Risken var dubbelt så hög hos de 20 procent som hade lägst nivåer av selen, säger forskaren Amra Jujic vid Lunds universitet.

Behandling med selen ska studeras

Forskarna betonar att de ännu inte vet om det är bristen på selen som har denna effekt på prognosen vid hjärtsvikt, eller om det är hjärtsvikten i sig som påverkar selennivåerna.

– Vi vill därför undersöka hur hjärtsviktspatienter eller personer utan hjärtsvikt skulle reagera på att behandlas med selen. Det är något vi nu avser att studera i framtida, randomiserade kliniska studier i första hand hos patienter med redan etablerad hjärtsvikt, avslutar Martin Magnusson.

I studien använde forskarna data från den epidemiologiska hjärtsviktstudien Malmö Förebyggande Medicin. 4803 individer ingår i studien. Medelåldern var 70 år. 29 procent av deltagarna var kvinnor.

Vetenskaplig studie:

Selenoprotein P deficiency is associated with higher risk of incident heart failure, Free Radical Biology and Medicine.

Kontakt:

Martin Magnusson, överläkare inom kardiologi på Skånes universitetssjukhus och

Efter DNA-analyser vet forskare nu mer om utseendet hos en kvinna som var ombord på Vasaskeppet. Och nu finns en ny rekonstruktion av kvinnan och hennes klädsel.

Forskare känner nu till hudton, hårfärg och ögonfärg hos en kvinna som befann sig på Vasaskeppet. Dessutom går det att säga en del om hur kvinnan var klädd. Kvinnan brukar kallas ”G”.

– Vi har med nya DNA-analyser kommit fram till att individen vi kallar G med stor sannolikhet hade ljust hår, blå ögon och ljus hudton, säger Marie Allen, professor i forensisk genetik vid Uppsala universitet och en av dem som har gjort analyserna.

DNA-analyser vid Vasamuseet. Bild: Vasamuseet/SMTM.

Idag går det att få fram till exempel biologiskt kön och utseende genom DNA-analyser.

– Det går också att se om personen i fråga hade vått eller torrt öronvax, var laktosintolerant eller tyckte om koriander, säger Marie Allen.

Ny rekonstruktion

Oscar Nilsson, arkeolog och skulptör, har gjort en ny ansiktsrekonstruktion av individ G.

– Det är bra att jag nu vet att G är en kvinna och dessutom vad hon har för ögonfärg och hårfärg. Rekonstruktionen är fortfarande min tolkning av den här personen. Nu känns det som att jag kommit henne mycket närmare, säger Oscar Nilsson och fortsätter:

– Inte minst när hennes mössa kom på plats. Jag blev väldigt berörd av att se henne i mössan. Det var som att stå framför henne den 10 augusti 1628. Hon har klätt upp sig för den här färden.

Mössan har återskapats av Anna Silwerulv, dräkt- och textilforskare på Vasamuseet. Hon och Oscar Nilsson har samarbetat tätt kring rekonstruktionen som forskarna har börjat kalla Gertrud.

Bild: Anneli Karlsson, Vasamuseet/SMTM.

– Delar till en yllemössa har hittats nära G:s skelett. Det gjorde mig väldigt nyfiken. Kunde den höra till henne? Modellen kändes först lite udda, men när jag rekonstruerade den föll bitarna på plats, säger Anna Silwerulv.

– Den passar storleksmässigt och dessutom hittade jag blonda hårstrån i tyget. Jag tror att vi har hittat rätt. Det är tydligt i mikroskop att mössan varit röd.

Fler undersökningar väntar

Vasamuseets forskare arbetar både med att studera skeletten ytterligare – genom till exempel osteologiska undersökningar och isotopundersökningar – och att undersöka tillhörigheter för att ta reda på mer om människorna som var ombord.

Även arbetet med att studera skelettens DNA fortsätter.

– Just nu tittar vi på olika typer av information som vi får fram från deras kärn-DNA. Det är roligt att lära känna dem lite bättre allteftersom vi får fram nya resultat, säger Marie Allen.

Inlägget DNA-analyser visar hur människorna på Vasaskeppet såg ut dök först upp på forskning.se.

Läs mer

Stillahavsostronet är här för att stanna. Det konstaterar forskare som sett att den invasiva arten snabbt tagit över i de grunda havsvikarna på västkusten.

Sommaren 2007 observerades stora mängder av en ny art i grunda områden i Bohuslän. Arten – med sylvassa skal – var det invasiva stillahavsostronet som även kallas japanskt ostron. Forskare vid Göteborgs universitet har nu för första gången gjort en uppskattning av hur omfattande invasionen är.

Studien visar att stillahavsostronet nu är den vanligaste arten som lever ovanpå bottnarna. Den utgör ungefär två tredjedelar av den totala biomassan, där även

Termiter är naturens egna ingenjörer – med finurliga lösningar för bra temperatur och ventilation i sin bostad. Deras komplexa stackar kan inspirera framtidens klimatsmarta byggnader, menar forskare.

Termithögar har sofistikerade ventilationssystem som möjliggör cirkulation i hela strukturen. Detta bidrar till att reglera temperatur och luftfuktighet.

Nu visar en studie vid Lunds universitet att nya byggnader som inspireras av termiterna kan uppnå samma effekt som traditionell klimatreglering, men mer energieffektivt och utan dess koldioxidavtryck.

– Digitalisering av design- och byggnadsprocesser skapar enorma möjligheter i hur vi utformar arkitektur, och naturliga och biologiska system är en viktig förebild för hur vi bäst utnyttjar dessa möjligheter, säger forskaren David Andréen vid Lunds universitet.

Olika lösningar fixar stackens klimat

Resultaten från studien visar en struktur för byggnader – baserad på termitstackar – som underlättar klimatreglering i byggnadernas inre.

– Studien handlar om termitstackars inre, vilka består av tusentals sammanlänkade kanaler tunnlar och luftkammare, och hur dessa fångar in vindenergi för att ”andas,” eller utbyta syre och koldioxid med sin omgivning. Vi har utforskat hur dessa system fungerar och hur man kan integrera liknande strukturer i byggnadsväggar för att driva flöden av luft, värme och fukt på nya sätt.

Tanken är, enligt forskarna, att kunna skapa nya sätt att kontrollera luftflöden i byggnader som är betydligt mer energieffektiva och klimatsmarta än traditionell luftkonditionering med så kallade bulkflöden som oftast drivs av fläktar. I stället kan man utveckla system som är turbulenta, dynamiska och variabla.

– Dessa kan kontrolleras med mycket små redskap och liten energitillförsel, säger David Andréen.

Så kan luftflöden regleras

I studien har forskarna visat hur luftflöden interagerar med geometri, alltså vilka parametrar i formen som leder till att flöden uppstår och hur de selektivt kan regleras.

Dessa kan drivas genom elektronisk styrning och utan att använda mekaniska komponenter som till exempel fläktar och ventiler.

– Detta är en förutsättning för så kallade distribuerade system, där många små sensorer och reglerdon placeras i byggnadens klimatskal genom miniatyrisering, beständighet, hållbarhet och kostnadsminskning, säger David Andréen.

Det här skapar möjligheter att reglera en byggnads klimat och kontrollera faktorer som temperatur och fuktighet utan att vara beroende av stora fläkt, värme- och luftkonditioneringssystem.

3D-printing skapar nya möjligheter

Mekanismerna är beroende av att kunna skapa komplexa interna geometrier i millimeter- till centimeterskala. Det här är bara möjligt genom att använda 3D-printing.

Genom 3D-printningen kan värden tillföras i den byggda miljön och skapa hållbar arkitektur som annars inte hade varit möjlig.

– Det är fascinerande hur termiternas byggprocess lyckas skapa extremt komplexa och välfungerande ”ingenjörsmästerverk” utan att ha en centraliserad kontroll eller en ritning att utgå från, som vi människor behöver, säger David Andréen.

Vetenskaplig studie:

Termite-inspired metamaterials for flow-active building envelopes, Frontiers in Materials.

Kontakt:

David Andréen, forskare vid institutionen för arkitektur och byggd miljö, Lunds tekniska