Personer med typ 2-diabetes har sämre muskelfunktion än friska personer. Nu har forskare sett att vid typ 2-diabetes har genen VPS39 stor betydelse för muskelfunktionen och muskelstamcellernas förmåga att bygga nya muskelceller.
– Hos personer med typ 2-diabetes är genen VPS39 betydligt mindre aktiv i muskelcellerna än den är hos friska personer, och stamcellerna med mindre VPS39 bildar heller inte nya muskelceller i lika hög grad. Samtidigt har VPS39 stor betydelse för muskelcellernas förmåga att ta upp socker och bygga nya muskler, säger Charlotte Ling, professor i epigenetik vid Lunds universitets diabetescentrum, som har lett den nya internationella studien publicerad i Nature Communications.
– Vår studie är den första någonsin som kopplar genen VPS39 till typ 2-diabetes.
Rubbad muskelfunktion
Vid typ 2-diabetes är förmågan att producera insulin nedsatt, och sjukdomen innebär kroniskt förhöjt blodsocker. Även vävnadernas förmåga att utnyttja det insulin som finns är nedsatt. Musklerna är sämre på att ta upp socker från maten, samtidigt som muskelfunktion och muskelstyrka är försämrad.
En muskel består av en blandning av fibertyper med olika egenskaper. Genom hela livet har muskelvävnaden förmåga att bilda nya muskelfibrer. I anslutning till muskelfibrerna finns omogna muskelstamceller som aktiveras i samband med till exempel skada och fysisk träning. I den aktuella studien ville forskarna undersöka om epigenetiska mönster i muskelstamcellerna kan ge svar på varför försämrad muskelfunktion uppstår vid typ 2-diabetes och vilka mekanismer som ligger bakom.
Ändrar arvsmassan utan att ändra koden
Epigenetik är en koppling mellan miljö och arv som styr våra geners funktion och därmed våra celler.
Epigenetik betyder ”ovanpå genetiken” och handlar om modifieringar av arvsmassan som inte ändrar den genetiska koden. I epigenetik studerar forskarna våra gener (arv) och det som finns bortom dem, det vill säga de mekanismer som styr generna och som kan påverkas genom miljö och livsstil. Epigenetiska modifieringar handlar om hur dna:t läses av och när det uttrycks, det vill säga vilka gener som är på- eller avslagna och när de är det.
Källa: Charlotte Ling och Johanna Säll Sernevi
Två grupper ingick i studien: 14 studiedeltagare med typ 2-diabetes och 14 friska personer i kontrollgruppen. Deltagarna i grupperna matchades bland annat i ålder, med kön och BMI (body mass index). Forskarna studerade epigenetiska förändringar i muskelstamcellerna från båda grupperna, och under exakt samma förhållanden odlade de fram mogna muskelceller och jämförde dem sedan.
Totalt identifierade forskarna 20 gener vars genuttryck skiljer sig åt mellan grupperna i både omogna muskelstamceller och mogna muskelceller. Forskarna jämförde även muskelcellernas epigenetiska mönster före och efter cellutvecklingen (differentieringen)